Jag har ofta tänkt på hur det vore att livnära sig som äventyrsfotograf. Jag kommer själv från Uppsala, varifrån Mattias Klum, en världsberömd äventyrsfotograf, kommer. Klum är bland annat känd för en närbild (med betoning på "när") av en kungskobra i ett träsk.
Själv gillar jag att vara ute och utforska världen och jag reser väldigt mycket, men slutsatsen blir alltid densamma - äventyrsfotograferande kommer aldrig att vara någonting för mig. Förklaringen är enkel - tålamod. Som äventyrsfotograf kan du sitta i veckor utan att få en enda bild av det du var ute efter. Själv drabbas jag av en svårartad panik om jag tvingas vänta på en buss längre än tio minuter.
Men det måste ju ligga någonting i det. Känslan när man väl lyckas. Vetskapen att om man väl lyckas så kommer man att få uppleva den där känslan när man väl lyckas. Och så kanske man bli rik, vilket sällan är helt fel.
Ett annat problem är att jag är lite rädd för vilda djur (innefattar alla djur som inte är små hundar). Men man kan ju vara äventyrsfotograf utan att fotografera vilda djur ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar