onsdag 21 januari 2009

När människan är som fulast...

Vissa moment behöver inte fångas av digitalkameran. Inte ens på ett kort taget med värsta bästa digitalkameran 2009 vill man skåda en livlöst sovande, dreglande man, på tåget på väg hem från jobbet. Man vill inte heller skåda sig själv springandes och flåsandes i snöstorm och med ful mössa.

Var idag ute och sprang en mil i ful mössa, bor du i Sverige så vet du hur vädret såg ut på eftermiddagen. Jag sprang med min gode, men överambitiöse och lite för uthållige klasskamrat, som valde ett tempo som inte ens hade varit lagom om jag haft dobbskor och varit fullt frisk i en månad. Jag lyckades emellertid hålla farten uppe någolunda, och när vi skiljdes åt efter 9 kilometer var jag fullkomligt slutkörd och all skönhet var av snön bortblåst. Till min stora stolthet tog jag mig samman och sprang även den sista kilometern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer: