Ibland inser man hur lite man har sett

Under många år har jag klagat på vintern här på bloggen. Många fotografer anser att vinterlandskap är bland det vackraste man kan fotografera men hur mycket jag än försöker se det kan jag inte hålla med. Vinterlandskap för mig är synonymt med dött landskap. Träden, marken, blommorna - allt är dött. Dofterna är borta, och det finns alldeles för lite färger.

Någonstans runt den här perioden brukar jag alltid börja blogga om bakgrundsbilder och hur de förgyller ens tillvaro. Bra foton på skrivbordet är nyckeln till överlevnad under den här perioden. Jag talar förstås om bilder på sommarlandskap - hoppets bilder. Här har vi ett typexempel.