Min karriär som fotograf har gått lite hand i hand med min karriär som distanslöpare. För ett-två år sedan sprang jag väldigt mycket - var oftast ute fem gånger i veckan och löpte. På den tiden ägnade jag också mycket mer tid åt digitalfotografi.
Borde komma igång på allvar och använda fars pulsklocka. Då borde det rimligtvis bli lite intressantare att springa. Kanske är det nyckeln till att komma igång med att fota igen?
måndag 12 oktober 2009
Fotografens uppgång och fall
Upplagd av
Kulturbloggaren
kl.
03:07
Etiketter: Vardagsplågor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar