fredag 31 oktober 2008

När framkallade du senast?

Framkalla? Kalla fram? Vad betyder ordet egentligen?

Själv har jag nästan förlagt det där med att gå och framkalla dina kamerafoton. Det känns ju så mycket smidigare att bara göra en färgutskrift av en bild, eller sätta ihop en liten film med bildmaterial om man nu måste.

Slå upp ordet "mörkrum" i något lexikon eller googla (99,98% väljer alt. 2), så kan du lära dig lite historia.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Maria Larssons eviga ögonblick för min näthinna

Idag (eller var det igår) var det middag på restaurang och bio med familjen som gällde. Bion handlade om hur kamerans mirakel kan ta över en människas fokus på det som kanske borde vara viktigare. Maria Larsson vinner en kamera på lotteri, och först efter några år börjar hon använda den, och hon fascineras så till den milda grad att hon börjar plåta allt möjligt och börjar få uppmärksamhet för sin skicklighet.

Sveriges första kvinnliga fotograf kallas hon, Maria Larsson. Jag fascinerades av filmen, särskilt på grund av att bilder är så alldagligt idag så att nästan ingen längre fascineras över hur ett klick kan återskapa det ögonen ser. Långt före digitalkamerans tid var detta, men jag skulle ändå vilja ha en sån där kamera old style.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 30 oktober 2008

Pinsamt, otroligt pinsamt. Kanske är man inget tech-geni

Nog kan jag hantera digitalkameror väl, nog kan jag videoskapar och bildredigeringsprogram utan och innan, nog har jag kunskap nog att sköta ett antal bloggar, nog kan jag både det ena och det andra.

Men, och det slog mig just att detta är väldigt pinsamt.

Jag kan inte använda T9 när jag skriver SMS, jag använder istället systemet som slutade användas när Alexander den Stores mosters syssling avled, det frenetiska knapp-klickandet. Jag har helt enkelt skrivit så få SMS i mitt liv så jag aldrig brytt mig om att lära mig T9, som man praktiskt taget måste känna till för att bli accepterad i dagens samhälle.

Illa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 29 oktober 2008

Total bild-back-up genomförd, fullbordad, klar!

Som sagt, sony har jobbat. Och tillsammans med syrrans och farsans bilder blev det många digitala foton. Många nog att fylla 19 CD-skivor.

Vilken idiot! Varför fyller han 19 CD-skivor med bilder när han istället bara kan ta typ 3 DVD:er? tänker den intelligenta. Sanningen är att jag gång på gång misslyckades med att bränna 4,7 GB bilder till DVD, och gav därför till slut upp.

Känns i alla fall skönt att ha bilderna på ett säkert ställe istället för bara på opålitliga PC-hårddiskar och externa hårddiskar


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 28 oktober 2008

Ack vad timmarna är få för den stackars arrangören

Har ni någon gång provat på att arrangera en låt för fyrstämmig kör? Själv har jag just klottrat ned de sista noterna i mitt första körarrangemang, och två till ska vara klara innan måndag. Jag har den där fascinerande förmågan att alltid lyckas ha för mycket att göra (jag har ju höstlov nu, vad hände?)

Mina sysslor från det att jag flyttade har haft mindre och mindre att göra med digitalfotografi. Borde jag kanske starta en musikblogg? Eller en blogg om skolan?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 27 oktober 2008

Kommer jag bli flintskallig när jag blir äldre?

"Ack, på den tiden hade jag hår" säger gamla morfar när han skådar ett gammalt foto (taget av den gamla klassiska analoga kameran). Hur vet man om man kommer tappa hår? "Tendensen till flintskallighet är genetisk, och min pappa har tappat mycket hår, betyder det att samma öde väntar mig?" kan man oroligt tänka.

För min del föddes jag ganska tunnårig, inte i det här fallet med tendens till håravfall men inte särskilt tjockt helt enkelt. Även min far har tunt hår, men han verkar inte vara på väg att tappa det lilla han har. Det har dock ingen större betydelse för min del, då det genetiskt logiska på något vis är att man ärver sin morfars (och inte farfars) tendens till flintskallighet (80 % är chansen att du blir flintskallig om din morfar är det). Jag har tur, min morfar är sjuttio och har fortfarande bra hår, så även om jag inte har så mycket får jag i alla fall behålla det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 25 oktober 2008

Den sanna glädjen över att ha gäster på middag

Det finaste med gäster på middag är förstås att man får träffas och prata med trevligt folk som man oftast inte ser så ofta. Men det allra finaste är att maten som serveras hör till husets specialiteter, som alla ingår i kategorin "Mina favoriter". Idag vankas den underbara laxen med ost och paprika med chili- täcke med pasta till.

Det är nu ca 20 minuter kvar tills jag får avnjuta den underbara måltiden. Samtidigt har jag funderingar på att installera om Windows på min dator, som verkar ha fått sig en infektion som varken Norton Antivirus eller något av mina många Anti-spyware program verkar vilja hitta. Dessutom ligger det så mycket dumt på hårddiskarna så man helt enkelt inte orkar sortera ut/bort det. Jag kopierar helt enkelt det jag vet att jag kommer behöva till min externa hårddisk. Däribland ligger den kopiösa mängd resultat av tusentals klick på min sony, den bästa digitalkameran i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Nio dagar fyllda av ambition står för dörren

Alltid är det någonting man misslyckas lite med, eventuellt "stökar ner" eller "bromsar upp" i sitt skol eller arbetsliv. Ofta då man har mycket att hinna klart med samtidigt. Just nu efter ett antal plågsamma veckor är min dator överproppad med osorterade program och filer, och mitt rum ger inget sken av att tillhöra den ordningsamme.

Under loven blir man alltid lite extra ambitiös, och man tänker ut nya system som ska göra ens tillvaro enklare och bättre. Ofta får man dock bara några av dessa påbörjade under de egentligen ganska korta nio dagarna som väntar mig. Jag kommer sitta hemma och uggla hela tiden och så mycket digitalkameror blir det nog inte tal om.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 24 oktober 2008

Höstlovet nalkas - liksom sömnen

Du som läsare anser förmodligen att jag har bloggat aningen överdrivet mycket om skolan och andra vardagsplågor för en blogg som egentligen borde vara till bredden fylld av kameratester och kameraguider. Det stämmer naturligtvis, men jag har som förra året inte haft riktigt lika mycket frihet vad gäller forskning i sådana saker.

Förra året hade jag fotoredigering och design en gång om dan i skolan. Nu känns allt vad teknologi heter väldigt avlägset. Tråkigt men sant. Däremot är jag otroligt sugen på att investera i en videokamera och inom den närmsta framtiden kan det mycket väl komma upp en och annan guide eller kanske ett tips om just videokameror.

Hur som helst, en dag kvar, sedan är det dags för nio dagars sömn för min del.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 22 oktober 2008

Verket fullbordat med högsta betyg

Har i tidigare inlägg nämnt mitt historie-projekt, som har varit svårt att få fram i tid, varför inläggen därefter uteblivit. Som sagt skapade jag en film, där jag inkluderade diverse videoklipp, bilder och musik, och sammanställde på så vis en lysande presentation om politiska system i antika Grekland.

Och då använde jag inte digitalkameran en enda gång...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 19 oktober 2008

En hel vecka kvar till lovet, en evig vecka

Med 38 graders feber, nästäppa och dåligt humör tacklar jag söndagen. Jag känner inom mig att febern bara kommer öka, och vara som värst under fysikprovet på måndag. Lovet är ljuset man skymtar längst borta men jag är längst in i tunneln och där finns det ormar. Ormarna kommer bita mig och jag kommer dö ensam (om man inte räknar ormarna).

Jag har använt Adobe Photoshop Elements idag, inte för att redigera digitalkamera bilder, men för att skapa en liten berättelse om demokrati som ett historiaprojekt. Därefter såg jag på "No Country For Old Men", en fantastisk film, en av de roligaste och blodigaste jag sett.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 16 oktober 2008

Kultur nu upplevd i teatersalongen

Bättre än den bästa digitalkameran kan återberätta är känslan att få uppleva saker och ting på plats. Hur många vackra kort jag en tog från Italien i somras kommer de aldrig att göra mig så lycklig som jag var då. Så stor är inte kamerans makt.

Idag var jag på Uppsala Stadsteater och såg Zorro, en pjäs om en serie och filmlegend som jag för sex timmar sedan egentligen inte kände till något alls om. Ofta bidrar de med lite allmänbildning också, dessa pjäser. Zorro var stundtals riktigt lustig och upplevelsen var verkligen värd vartenda öre (jag lämnar det faktum att jag gick med skolan och därför betalade 50kr för hela kalaset osagt).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Fullkomligt frigjord från energi - mitt på dagen

Dagens sista lektion blev förmodligen min absolut tröttaste på mycket, mycket länge. Jag fick jobba kopiöst för att hålla ögonen öppna, då jag kände att jag omedelbart skulle somna om jag skulle råka blunda.

Hade planer på att gå på en klasskamrats födelsedagsfika på ett närliggande kafé. Istället blev jag härliggande med en en fascinerande utmattning och jag sov i en och en halv timme innan mamma kom hem och körde upp mig och kallade mig för åbäke.

Kanske skulle man försöka få till sina blogginlägg, framför allt här på Digitalkamera, lite tidigare, kanske rentav före midnatt. Det vore förmodligen det bästa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 15 oktober 2008

Ellen Foster - ytterligare en skolplåga spökar i ryggan

Teater, konst och digitalfotografi tillhör kulturgruppen "jag gillar" (konsten ska nog i för sig också vara digital). Litteratur finns inte med i den gruppen, det för att jag är fascinerande rutten på att läsa. Jag kan helt enkelt inte - jag kollar på orden.

I engelskan läser vi just nu Kaye Gibbons "Ellen Foster". Den är obegriplig. Jag trodde det handlade om en tjej vars mamma är olycklig och vars pappa är otrevlig. Nu när jag läst hälften har jag fattat att mamman finns inte längre, hon begick visst självmord för fyrtio sidor sedan. Usch.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 14 oktober 2008

Någon naturfotograf blir det aldrig av mig

Idag råkade jag ut för något som fick mig att tvivla på om min existens någonsin kommer att leda någon vart. Vi hade biologilektion som måndagens första plåga, och inte nog med det; dagens uppgift involverade en promenad ut på skolgården för att dra upp en växt ur rötterna att senare studera inne i klassrummet.

Det är när man ska ut i naturen och börja böka och stöka som en annan griskulting som jag fullständigt tappar all förståelse för glädjen med biologi. För det första är det ofta tungt att dra upp växter ur jorden, för det andra blir man lerig, för det tredje får man ont när man måste böja sig ner - växtverk (skratta inte ihjäl dig, du har mycket kvar att uppleva).

Av mina 9000 bilder finns totalt noll närbilder på någon representant av Sveriges vackra flora, man måste helt enkelt böja sig för mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 12 oktober 2008

Ut och övningskör med dig, pojkslyngel!

Någon bilfantast har jag aldrig varit. Jag hade leksaksbilar som liten men inte lekte jag med dem. Nu har jag kommit upp i den åldern då det är högaktuellt att börja övningsköra, motivationen är dålig. Så ock förkunskaperna. Idag satte jag mig för första gången (jajamen, har aldrig hänt förut) bakom ratten i en bil för att lära mig grunderna med min fader.

Det viktigaste i början är tydligen fötternas känsla och koordination. Vid start ska gasen ner samtidigt som växeln ska upp, och det ska göras elegant, annars blir det en väldigt stötig start. Jag gjorde det inte elegant, och starten blev väldigt stötig, och bilen fick motorstopp. "Håll kvar växeln, släpp den inte" sa min fader trettiofyra gånger om man bara räknar de första fem minutrarna.

Sen kan jag ju inga vägskyltar. Jag fick ett litet häfte med förklaringar av far för ett tag sedan, det tjänar nu som bokmärke.

Idag har jag också skapat back-ups för bilder, inte bara dem tagna med min sony, utan också av min systers HP och min pappas (jag har glömt). Vilken som är den bästa digitalkameran är det ingen tvekan om, vilken som tar de största bilderna är det heller ingen tvekan om och det krävdes åtskilliga CD-skivor för de runt 11000 bilder som skulle sparas. Det var en process, det vill jag lova.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 11 oktober 2008

Datorn ger upp - och katastrofen är ett faktum

Idag är sorg. Allt som är glädje har med ens glömts bort. Min dator har gått sönder. Visst, det är fortfarande mer än ett år kvar på garantin, visst, det finns väl en potentiell chans att den kan räddas, men ack om den inte kan det. På min dator finns ju allt. Framför allt finns ju alla bilder där. Nästan allt som någonsin tagits med min sony digitalkamera, det vill säga närmare 9000 bilder finns där, och de allra flesta av dem bara där.

Det är en av katastroferna. Sen finns ju mitt stora hemsideprojekt där, mitt musikarrangemang som jag arbetar med, all musik jag någonsin skapat på Finale 2008 (och det har inte tagit lite tid), alla mina filmskapelser (ni som har följt den här bloggen begriper vilket hugg i hjärtat det vore att förlora dem).

Jag kom mig inte ens för att följa fotbollssammandrabbningen mellan Sverige och Portugal fullt ut, som jag hade planerat. Jag bara låg på sängen med tom blick.

Vad var det som hände? Jo, som jag lovat i gårdagens inlägg hade jag tänkt lägga upp lite bilder på ansiktsboken. Jag blir tvungen att gå igenom ett ActiveX kontroll, och gör det. Sedan dör skärmen. Var jag än trycker händer inget. Detta har hänt förut så jag bara suckar och stänger av datorn manuellt. Sätter sedan på den igen, men allt startar inte. Den tar sats, men efter ett par sekunder slutar den boota. Skärmen blir aldrig något annat än svart.

Detta är en svart dag och som tur är är det vampyrfilmskväll på tvåan (tror det är där). Den bästa med Gary Oldman börjar klockan fem i tolv. Jag känner att jag behöver den nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ansiktsboken sannerligen en ansiktsbok

På Facebook ligger det hyfsat många bilder uppe, har jag noterat. Inte bara hyfsat många naturligtvis. En av mina vänner har av någon fascinerande anledning över 1100 bilder på sig själv på facebook, hur orkar man sitta och lägga upp dag efter dag? Och då är just den här kontakten säkerligen inte bland de allra värsta.

Det där med att lägga upp bilder på facebook känns som något som jag borde göra, som varit skolfotograf, kladdat på otaliga digitalkameror och fått ryktet den hänsynslöse paparazzin. Ändå har jag inte kommit för mig att lägga upp en enda bild så här långt. Nej, jag måste skärpa mig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 10 oktober 2008

Någon som spelar gitarr? Någon som är bra?

Ögonen mina landade just på min fina akustiska gitarr. Det gör mig ledsen att tänka på hur alldeles för lite jag spelar på det fina instrumentet. Jag spelar desto oftare på pianot, och det känns orättvist på något sätt.

Anledningen är förmodligen att jag inte är särskilt bra på att spela gitarr. Jag kan bara ett antal ackord, ni vet, sådana som räcker till att spela "Love is all around" ungefär, kanske något snäppet mer avancerat. När man skapar film som jag nu försöker göra till ett skolarbete behöver man inte bara digitalt material som kan tittas på utan också hörbart material - musiken. Vore kul om man kunde spela så pass bra så man kunde spela in något eget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 9 oktober 2008

Ack detta eviga bråk med videoformatet

Nu har jag problem med Adobe Premiere Pro igen. Programmet vill inte acceptera de .avi-filmklipp jag försöker inkludera. Detta gör mig väldigt trött. Utöver detta håller jag på och försöker arrangera musik men jag har tappat taktpinnen och den måste ha åkt in under sängen. Takten är förlorad.

Sen har jag tappat bort min älskade digitalkamera. Jag har kollat på två ställen, både här och där. Den finns inte någonstans. Inte den bästa dagen på länge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 7 oktober 2008

Sova är väl överskattat...

När man är ute och reser får man i regel inte särskilt mycket sömn. Snittet brukar ligga någonstans runt fem timmar per natt. Därför är det ju extra bra de gånger man har lov veckan efter sin resa så man kan ta igen sig. Jag har inte lov och är alldeles utmattad (och klockan är bara halv tio).

Jag är dock inte den som gärna sover mer än jag behöver, men gärna när jag vill. Jag brukar snitta runt åtta timmar per dag om man räknar hela veckan (six timmar per natt när morgondagen är en vardag och tretton timmar per natt när morgondagen är en helg). Lite snabb matte ger dig totalt 56 timmar, vilket blir åtta timmar per dag på en vecka.

I övrigt väntar ett vansinnesprojekt i historia, innebärande en 25-minuters presentation där antika greklands olika politiska system ska jämföras. Jag hade tänkt mig att större delen av presentationen ska bestå av en film skapad i Adobe Premiere Pro, med material från en videokamera som jag hoppas min arbetskollega har. Förhoppningsvis blir det den bästa presentationen och kanske får sony vara med på ett hörn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kylan i Sverige med intressant motiv

Återigen borde digitalkameran varit framme. Jag var som vanligt sen i morse när jag skulle till skolan, men idag inträffade en katastrof. När jag kommit ner till cyklarna (jag bor på tredje våningen), upptäckte jag att vantarna inte var med. Som alla vet är det just nu snorkallt i Sverige på morgnarna och jag hade verkligen inte tid att springa upp och hämta dem.

Så det blev till att cykla till skolan utan vantar. Kom fram till att mina händer, som vid ankomst var vitare än den vitaste mjölk, skulle utgöra ett perfekt motiv för en representativ bild för vintern i Sverige. Men naturligtvis var sony inte med mig. De bästa motiven dyker alltid upp vid fel tillfällen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 5 oktober 2008

Helsingfors kan nu minnas i bilder

Sony har gjort det igen. Jag har nu återvänt från en fyra-dagars-trip till Helsingfors, Finland på en liten körturné. En fantastisk upplevelse, på min ära. Även om det inte blev galet många bilder med digitalkameran så blev det ett par. Och de kommer att påminna mig om denna trevliga tid om några år när jag går igenom mitt arkiv av nu närmare tiotusen bilder.

Vi bodde hos en otroligt trevlig värdfamilj som lagade fantastisk mat. Väl värt att minnas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 1 oktober 2008

Nu blir det digitalkamera av!

Glädje och åter lycka! Ingen skola på fyra dagar och istället en spännande Helsingfors-resa. Min älskade sony digitalkamera är nu fulladdad, tömd på gamla sommarbilder och redo.

Jag missar dessutom ett sjukt jobbigt historia-prov, och läraren tillåter varken omprov eller prov före bestämt datum. Därför slipper jag det helt, underbart! Den lilla detaljen att om jag missar ett till prov får jag gå sommarskola om jag vill klara kursen, den tar vi väl och glömmer bort va?

Yksi Kaksi Kolme Neljä, Alla byxor äro dyra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ett fotojobb med arton digitalkameror i ett svep!

Idag fick jag äntligen chansen att känna på en digitalkameras sköna yta igen. Vi har haft ett större antal utbyteselever på skolan, och på deras sista dag (vilken var idag) skulle det bli stort gruppfoto framför skolan - med allas kameror.

Nix, det gick inte bara att välja ut den bästa digitalkameran och bara ta en vill, vilken senare kunde delas ut på ett eller annat sätt till eleverna. Näpp, jag fick ta med alla digitalkameror. Jaja, inte klagar man.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,